Hänt i veckan

Kornknarren har märkt att andra bloggare gillar att skriva ned saker som hänt dem. Kanske inte det mest vardagliga, men ändå.
Deras 'följare' svarar på samma sätt. Det kan bli svar på svar i en lång radda, där kommentarerna blir det centrala och den ursprungliga notisen kanske försvinner i det blå.

Här, däremot, är kommentarsfältet dolt, om det inte klickas upp, och notisen/inlägget är det centrala – vanligen med belysande foto.

Hur som helst – ur Kornknarrens liv presenteras här - TRUMVIRVEL !!! - några mer eller mindre omvälvande händelser och tankar från någon dag tillbaka fram till nuet.

Byte från dubbdäck till (magasinerade) året runt-däck, det skedde för någon vecka sedan.  Borde väl köpa 'äkta' sommardäck, men, men . . .
Kör man fort med 'året runt' på sommarvägar, så slits dom fortare än sommardäck, sägs det. Men vem vet, kanske kung Bore säger ifrån en gång till? Då – med året-runt - 'alltid redo', som scouterna säger sig vara. Till Hälsingland över Valborg, förresten . . .
Har märkt att bilar av kombityp ger större resonansutrymme för däck- och vägljud än sedanmodellerna. Borde alltså leta efter de tystaste sommardäcken.
Good Year är de tystaste, sägs det. Trodde det var Michelin. Får väl se hur det blir.   Kommentar?

Så här vacker inramning kan ett sommardäck bestå sig med!


Nästa förändring är ”rattmuff av”.
Ingen rattmuff efter sista april? - En klimatfråga! Globalt sett – med tanke på sympatier för kalla Alaska (på samma breddgrad som vi) såväl som södra Chile, så är man ändå rätt tidig. Borde skicka ett foto av muffen in action till amerikanska ambassaden för att visa känslan av samhörighet. Men nej – den åker nog av på fredag, dvs sista april.
Kommentar?

Vår bostadsrättsförening höll årsmöte härom kvällen. C:a 40 pers närvarande (220 lägenheter). Brukar inte bjuda på några lustigheter. Men de stora lånen, som alla föreningar har, blev billigare nyligen p g a sänkt ränta. Den omtänksamma styrelsen har låtit sänkningen tränga igenom ned till medlemmarna, innebärande sänkt månadsavgift - synnerligen ovanligt nu för tiden!
För vår stora trea (82 m2), högt upp med utsikt, nu bara 2900 per månad, vilket är nästan sagolikt billigt i ett av Storstockholms mest eftertraktade områden (Huvudsta, Solna).
Sedan blev det en dispyt om huruvida man kan sitta i styrelsen och bygga om sin lägenhet i strid mot bestämmelser och lagar - medan medlemmarna naturligtvis får passa sig.
Valberedningen hade aldrig ställt frågan: ”Tänker du bygga om din lägenhet på otillåtet vis?” - Kanske inte så konstigt.
Det hela blev dock bara en tankeställare för framtiden. En sval reaktion . . .
Kommentar?

Med Mikaela Kindblom, filmvetare och författare, haver Kornknarren haft en mailutväxling om Tutta Rolf, gift med Ernst Rolf (en gång vår främsta operett- och showman).
Vilken överraskning, när hon (dvs MK) materialiserades från mailadressen till en sakkunnig och humoristisk guide vid en visning av återstoden av Gamla Filmstaden i Råsunda! Det var helt nyligen.
Mycket fick man höra om våra gamla idolers liv och leverne ända från 20-talet.
En jättelik inspelningsbyggnad är riven (för bostadshus), men en mindre finns kvar plus en del andra klassiska byggnader. T ex den rustikt byggda restaurangen Backstugan. Dess utseende har utnyttjats för inspelningar med fejkad kontinental atmosfär.
En trevlig och minnesvärd eftermiddag!
Kommentar?

Kornknarren (främst till höger på översta fotot) deltar i en militärfars med bl a komikerna Gus och Holger. Uniformerna är korrekta 'modell äldre'. Det är rast i gröngräset. Året är 1953.
På nedre bilden Fritiof Billqvist, som var något högre befäl. Scriptan ser fundersam ut.
Ytterligare några gånger har Kornknarren gjort sin plikt framför filmkameran.
Minns speciellt "Flickan i regnet" (-55) med Marianne Bengtsson, Bibi Andersson m fl.
Där var Kornknarren motorcyklist - trodde han. Men det tar vi en annan gång.
Kommentar?

Nostalgi med många bottnar!

Trafik-Nostalgiska Förlaget  ger ut läckra, påkostade böcker om just det. Kornknarren drömmer om att ha samtliga utgåvor i bokhyllan. Några finns där i alla fall!
Stockholmska mötesplatser på spårvagnarnas tid  (jubileumsutgåva)
heter en av dem, med nästan 200 foton med intressanta och i många fall häpnadsväckande trafikåterblickar.

Nedanstående exempel är personligt valda. Det finns knappast någon rangordning. Alla foton är intressanta på sina egna villkor – och alla åkte spårvagn, alltid eller åtminstone då och då.
Att husen, gatorna, broarna och parkerna förändras – det får man på köpet

 Klicka på bilderna för större format!









Förvånande många Vespor och  Lambrettor fanns i stan i tävlan med Zündapp, NSU och förstås Monark. Inte många brydde sig om hjälm. Flickorna bakpå satt ofta på tvären med benen på samma sida. Det var ju inom stan och inga längre turer till vardags.
Tåget från Djursholm gick t o m 1960 ända till Birger Jarlsgatan.
Tycks vara en Opel Kapitän, som passerar.

Hornstull, våren 1964 (tidigare Hornsplan).
Härifrån går Hornsgatan i vänster överkant till Slussen. Åt vänster bär det iväg mot Västerbron (efter en högersväng) och till höger börjar strax Liljeholmsbron mot Riksettan söderut. En vital plats bland flera för stadens trafik!

Tack och adjö, kära spårvagn! Bussarna, mera flexibla kanske, klev in och tryckte ned det spirande miljötänket. (Ropsten vid Lidingöbron 1967.)
Här finns orädda fotgängare insprängda litet här och var. Damen med taxen till höger verkar lugn, men mannen med den klassiska portföljen har det nog säkrare på trottoaren . . . 


Kornknarren – en stockholmare, men ändå inte.
Bortsett från två år i Värmland  har Kornknarren bott i Stockholm eller dess närhet under hela yrkeslivet.
Det började med hyresrum på Östermalm 1952-54 och i Vasastan 55-56. Sedan ett gästspel i Hagfors (Värmland) 57-58 (egen lägenhet). Tillbaka till storstan med en tvåa i andra hand i Gamla Stan 59-60. Insatstrea (3800 kr) i Sickla utanför Danvikstull 61-66. Därefter litet längre ut en nybyggd femma (12000 kr) i Älta (som hör till Nacka) 67-70. Sedan hyreslägenhet igen (eget kontrakt) i tur och ordning i Skärholmen och i Råcksta (nära Vällingby) 71-76.

Till sist (äntligen!) Huvudsta i Solna från 1977 till den dag som idag är.
Fyra, sexa, fyra och trea i ordning efter hur många barn som bodde hemma. Fyra nr 2 omvandlades till insatslägenhet, som efter tio år gav en osannolik vinst.

Från Huvudsta endast två T-stationers stopp innan Fridhemsplan på Kungsholmen. Eller vidare till Sth Central (T-Centralen) = 15 minuter allt som allt.
Men Kornknarren föredrar oftast bil (inga köer mitt på dan), åtminstone för ärenden med kortvariga standon.

Både E18 och E4 brakar med alla påfarter rätt igenom Solna. Det är ett 'trafiksamhälle', naturligtvis praktiskt och därför uppskattat av företagen.
Men där finns också Haga Slott och Ulriksdals Slott med sina stora parker. Jättelika (men förlustbringande) Friends Arena har ersatt det rivna Råsunda.
Just Huvudsta gränsar till Stockholm och ligger vid Ulvsundaviken (med en stor Marina och dito ridskola). Flera parker och förstås strandpromenader.

Alla boenden under c:a 60 år har gett möjligheten att följa Stockholms utveckling slag i slag. Något år som (extra) taxichaufför för att förbättra månadslönen gav fler intryck än annars. Man tvingades lära sig att hitta överallt. Att stanna och läsa kartan medan taxametern tickade - inte bra! Nu - med GPS - kan vem som helst med trafikkort köra taxi.
Därför är det för Kornknarren rena hypernostalgin att födjupa sig i de gamla stockholmska mötesplatserna. Många finns ju kvar, fast i annan tappning.
Det blir igenkännandets glädje sida efter sida.
Och alla icke stockholmare må ändå glädjas över alla gamla bilar, bussar och spårvagnar!

Tillägg.
Tvåan i Gamla Stan var på 80 m2 och kostade 75 kr per månad. Gasspis i köket, som med öppen ugnslucka gav blixtsnabb värme vid kalla morgnar. För övrigt kakelugnar. Den stora klädkammaren låg intill skorstensmuren, så där inne klädde man sig på morgnarna. Vedaffären i närheten tog ungefär 75 kr för färdig kakelugnsved per månad. Så vintrarna blev dyrare. Det fanns ett badhus en bit bort och tur var det. 
Min far, som var i virkesbranschen, beställde med all välvilja en lastbil med ved till oss. Men chauffören ville hem igen och tippade lasset i den smala gränden, så att varken bilar eller folk kunde komma förbi. Att hyra tomma källarutrymmen runt omkring och bära in veden tog en hel dag . . .

Glöm inte dina resecheckar!

Resecheckarna var nästan ett måste, innan de överallt brukbara kreditkorten nådde oss. (Nog var väl Eurocard och American Express de första?)
Checkarna, personliga, med eget pass som ID, var naturligtvis en bra gardering mot en stulen reskassa. En resecheck var inte lätt för en tjuv att få fart på.
Stulna checkar ersätts dessutom omedelbart, garanteras det.

England hade sin lokala valuta, påpekas det, och man måste på något sätt förse sig med dylika valörer, om det hela skulle bli enkelt och smidigt. Förstås inga mobiler ännu, utan mynttelefoner - nästan alltid inom synhåll i städernas centrum.

Under bilden propageras för Bank of America's resecheckar. Man behövde inte söka upp en bank. De flesta företag accepterade checkarna som betalningsmedel med eventuell växling till kontanter.

En anslående påminnelse, som gör att man får lust att kolla vad det handlar om. Mynten ligger där . . . tydligen ingen väggtelefon. I alla fall ett ovanligt perspektiv, som Kornknarren faller för.    (Ur National Geographic)

  

Rally Jyväskylä - ett äventyr i snö och kyla!

Vintern 92-93 krävde nog ett äventyr.

De allt mer utslätade veteranrallyna räckte inte till. 

Finska Jyväskylä påstods kunna ge en utmaning.

Med  vännen Kurt Kramer ska Kornknarren ut på äventyr!

 

Färja till Åbo och bortåt 30 mils körning norrut – ja, då vore vi där. En Opel Rekord 1956 i gott skick var redo att göra sin plikt. Fina vinterhjul! Ingen vindrutespolning men det sades bli 15-20 grader kallt hela tiden, så vi skulle inte sakna den.

Sagt och gjort!

Väl framme togs vi emot på någon form av företagstorg i utkanten av Jyväskylä. Vi kom dit en dag i förväg. Alla, som skulle övernatta, fick sedan köra i kortege uppåt skogen till en jättestor villa, där vi skyndsamt fann ett dubbelrum med våningssäng (bland andra rum för upp till sex personer). Därigenom slapp vi sova i något av de militärtält (för bortåt 10-15 personer), som hade rests på tomten.

Ett rejält supande blev det, där vi, något häpna, dock tog det mycket försiktigt.

Den här EPA-varianten (?) ledde kortegen till vårt nattlogi.

På den gröna skylten står egentligen TERRA, möjligen ett företag för jordbruksprodukter.

En rallysponsor, sades det.

Det fanns inga p-platser. De flesta hade tagit fart och kört från vägen rätt ut i den snötäckta trädgården. Det var mycket snö – och mer skulle komma, sades det. Vi skottade en plats för Opeln med fronten några meter från vägen. På morgonen skulle mera snö inte spela någon roll.

Allt klaffade för oss (alla hjälptes åt med att få loss sina bilar) och kl 10 var vi klara för start på gårdagens torg. 

.

En markant blandning av årsmodeller och fabrikat.

Plymouth, Volvo, Opel, Rover, Porsche . . .

MB 170 S  kan inte betraktas som ovanlig. Men den dyrare och lyxigare 220 (sex-cyl med överliggande kam) finns det inte många kvar av, vare sig i Finland eller Sverige. 

Ryska bilar fanns det flera av på rallyt, men ägarna var från Finland.

Gissar på en Zim här.

Vår Rekord rönte en del uppmärksamhet. Bara några få ekipage var från Sverige, t ex (närmast) denna otroligt fina Kapitän de Luxe. Den var till salu, minsann!

 

Rallysträckan var c:a 12 mil, såvitt jag minns. Kontroller med mestadels praktiska uppgifter och däremellan skogsvägar utan nämnvärd bebyggelse. Glest mellan bilarna i början, men eftersom många hade sommardäck och körde sakta, blev de stående i de brantaste uppförsbackarna (det fanns organiserad traktorhjälp för detta). Där pep vi förbi ibland. Trots våra vinterdäck var vi tvungna att ta sats vid de större backarna. Då väntade vi på avstånd – ibland flera hundra meter innan - tills de stillastående fått hjälp.

I alla fall nåddes målet till slut och det blev en rallymiddag, så klart. Vi blev totaltrea – rätt så nöjda med det (det var c:a 40 deltagande bilar). Efter festen fanns rum för oss i ett vandrarhem i närheten.

Nästan alltid finns på rallyna någon som har varit med från början och gärna visar upp bevisen. De små metallskyltarna (rally för rally) kan tydligen monteras ihop och bli en lång rad ända ner till knät. Hans gamla Citroën från 20-talet har också orkat med i alla år.
Många deltagare bemötte honom med en viss vördnad, det märkte vi. 

   
På morgonen var det ännu kallare – en seg start, men det gick.

Så till Åbo och över havet tillbaka till fosterlandet. 
Förhållandena ombord var bara en blek kopia av nutidens vilda festande – det var ju nästan 25 år sedan.

 Vid en rallykontroll hade vi fått en igensydd påse av smärting in i bilen. Genom att känna utanpå skulle man avgöra vilka fem föremål, som fanns i påsen. Det var bråttom – endast två minuter medgavs. Kompisen Kurt kände och klämde och svarade: ”Ett tändstift.” - JAA! vrålade (faktiskt!) kontrollanten. ”En skiftnyckel.” - JAA! - ”En kylarprydnad.” - JAA! Så fortgick det med alla fem.

Men på startkortet skrevs TVÅ poäng, bara.

Det visade sig att vrålet JA bara betydde, att ett svar uppfattats – men det kunde vara hur fel som helst! Men det är klart att man stressat övergår till nästa föremål, när man hör ett bestämt JA.

Det där ler jag åt än idag.

Vid en annan kontroll hade vårt luktsinne prövats. Vi ställdes inför öppna burkar med olika vätskor utan etikett. Man kollade färgen, luktade – och gissade.

Där fanns motorolja, bensin, fotogen, diesel, smörjolja, bromsolja och växellådsolja, kunde man tänka sig. För inga förslag/alternativ var angivna – det kunde vara vad som helst.

Vi fick inte full pott. Det visade sig att i facit kunde man efteråt läsa att det var transmissionsolja i en av burkarna. Men vi hade svarat 'växellådsolja' (vilket det var), vilket inte godkänts, antagligen på grund av språkproblem. Vid målet anmärkte vi på den rättningen och fick det godkänt.

Kanske det var därför som några svenska tidningsreportage angav oss som 5:a. Någon ändring skedde nog aldrig på de uppsatta resultatlistorna.

Vid prisutdelningen var vi i alla fall trea!

Året innan hade det funnits en kontroll på en sjö med absolut blank, snöfri is. Sommardäck var vanligt på de finska deltagarnas bilar. Så även på kompisen Stures Buick Roadmaster 4-d Convertible 1938.

Det gällde start och inbromsning på tid. Iväg från startlinjen med totalstopp alldeles vid mållinjen (350 m). Det betyder ju att när man hunnit få litet fart, måste man börja bromsa nästan direkt. En finurlig kontroll! Och rolig, särskilt med sommardäck.

Sture hade missuppfattat det hela och susade förbi stopplinjen i god fart, mycket belåten med den korta tiden. Men han förstod att det var något galet, när han – ensam – for iväg över sjön och inte kunde stanna förrän efter en halv kilometer.

Vid vårt rallyår ingick inte detta - säkert mycket roande - prov bland rallykontrollerna. Kanske hade det snöat för mycket.

Men vi hade mycket roligt dessa dagar. Allt var omväxlande och gästfriheten var i topp. Men tyvärr blev det bara denna enda gång för oss två.

Vi tävlade med en välvårdad Opel Rekord i originalskick.

En praktisk nyhet - här!

Det finns nu en sökruta här i spalten till höger.
Lätt att kolla bland Kornknarrens alla inlägg - om där finns just det som önskas.
Men det handlar om ordvalet.
Kornknarren längtade efter ett av de bästa fotona bland gammelbilsupplevelser bland gamla inlägg. (Kanske inte så viktigt med just bilmärket, för det handlar om själva essensen!)
Det gäller en 'Opel Kapitän Cabriolet 1939' på en torr gammal grusväg.
Skriver alltså ovanstående citat i sökrutan.
Men se det gick inte alls!

Efter koll visade det sig att under bilden står bara 'Opel Kapitän 1939'.
Med de orden funkade det.
Hela inlägget kommer upp med bilder och allt.
Så ge inte upp - kanske en mer generell sökning passar in bättre.

Klicka för större format - och njut!