Kameravinklar

Buick Century

Buick Special

Det var lättare att hitta sköna kameravinklar på de gamla bilarna. Med de utslätade formerna nu för tiden verkar det inte så lätt. I alla fall inte som ovan.

Det övre fotot är från 1968 (bruksbil, minsann!) och det nedre från 1984.

Årsmodell för båda är 1938.

På Special'en ges vid möte större möjlighet att upptäcka körriktnings-visaren, dvs inget reservhjul, som skymmer. Renoveringen skedde under mitt ägarskap och 'pilen' fick en högre placering dessutom. Dessa visare av fabrikat Scintilla var eftersökta av renoverare redan då. Snygga och pålitliga!

Den svaga nyansen av metallic ordnades vid produktionen genom att malda fiskfjäll inblandades. (Nedre fotot, alltså.)

Vid lackeringen 1980 hittades oblekt originallack under isoleringen på bakluckans insida. Efter forskning upptäcktes att Buick Riviera 1964 erbjöd den exakta nyansen, på modernt vis, förstås. Den hette Riviera Charcoal (vilket betyder träkol).

Men det har jag nog redan nämnt vid tidigare presentation av denna bil.

Bäst att passa på!

Dvs om man vill relatera sin blogg till de vackra höstfärgerna. För snart är det snö och julafton, åtminstone enligt en god vän, som gärna vill vara så framsynt det går med väder och årstider.
En och annan resa gjorde man med sin uppsniffade 30-talare.
Litet tokigt blev det förstås med stolpen bakom bilen - men kanske låg fokus på att inte trampa fel och hamna i diket med kamera och allt.
(Klicka på bilden för större njutning!)

Saxhyttan/Grangärde/södra Dalarna 1981.
(Buick Special 1938)

Nöjsamt tillägg!
Lika bra om inte bättre att flytta bilen en bit (efter att ha läst kommentarfältet)
och själv flytta något åt höger dessutom. Sagt och gjort!
Så blev det en profilbild av det gamla åket.
Stolpar, visserligen, men inte lika störande.

Svarta bilar

Läste på Larssons blogg för ett bra tag sen om svarta bilar och vilka svarta man ägt. För- och nackdelarna är givna: lacken lättare att bättra, åtminstone för en hemmafixare. Kromet bryter elegant av mot det svarta. Men all nedsmutsning och allt vägdamm märks direkt m m.

Funderade: vilka egna bilar har varit svarta? Kom på följande (litet huller om buller– alltså ej i ägandeordning).

Ford -51 -- Ford -54 – Plymouth -55 – VW -52 – Jaguar -50 – Buick Roadmaster -38 – Cheva V8 -55 – MB 170SD -51 – MB 170Sb -52 – MB 180 -60 – La Salle -37 – Chrysler Windsor -55 – MB 219 -57 – MB 170Vb -50 – Valiant -62 – Opel Kapitän -63 – Amazon -66 – MG Magnette -66 (ägde också en grön, som figurerat här).

Sist i raden kommer MB 220Sb och 220b (65:or) och för någon månad en 220SEb.

Det var t o m 1981 och därmed ett uppehåll på över 30 år till 2014, då nuvarande svarta Opel Vectra Combi diesel -09 kom in i bilden. Det förefaller osannolikt, men stämmer nog ändå.

Om Opel har det sagts ett och annat varningsord trots tätplaceringar i många rallyn, vilket i och för sig inte gäller vardagsbilarna. Men det skedde en uppryckning i kampen mot SAAB. Vilken fabrik skulle GM offra? Vi vet hur det gick.

Bland övriga (icke-svarta) dominerar mörkblå, (mörk)grön, beige och s k maroon (i den ordningen).

La Salle'n och kompisens Buick -39 utanför Skoklosters bilmuseum för 51 år sedan.

 

Det finns inte någon av de svarta bilarna i listan ovan, som inte kan relateras till något äventyrligt, något krångligt eller något annat speciellt.

Får lust att nämna åtminstone en episod.

I ett anfall av vansinne hade jag köpt en (ljusgrön) Citroën ID 19. Det handlade alltså inte om den lyxigare modellen, DS 19. Men redan efter ett par dagar började hydraulsystemet att läcka. Bl a hela fjädringen bygger på detta system. Bilen sjönk ned till marken och var i princip oanvändbar. 

Med varenda liten ojämn punkt i vägbanan förmedlad, dels som om man körde över en trottoarkant, dels som en påminnelse om en väntande dyrbar reparation, tog jag mig till en handlare för begagnade bilar. Där lyckades jag byta till mig den svarta MB 170 SD -51 (alltså diesel), som nämns i listan ovan. 

Detta var i december 1968. Julen skulle firas i Värmland. Dagen före julafton alltså på väg dit med den gamla dieselmersan, full med julklappar och förväntansfulla barn. Då – på gamla Riksettan nära Södertälje - började topplockspackningen läcka. Det var bara att vända tillbaka till hemmet i Älta i Nacka kommun. Med ideliga stopp för påfyllning av kylarvätska och för avsvalning tog det någon timme.

Ingen julmat var inhandlad, så det blev en hektisk ”dan före dan”.
Ingen värmlandsjul det året - men så fick det bli.