Det finns konkreta
påminnelser om den allierade landstigningen (invasionen) i franska
Normandie den 6 juni 1944, i slutet av andra världskriget. En sådan
är denna vidsträckta, amerikanska krigskyrkogård
nära kusten där det hela ägde rum.
9385 stupade har här
fått sina korsprydda gravar och ett påkostat monument. Det finns
många andra minnesmärken i Normandie. De allvarligaste
tankeställarna är nog krigskyrkogårdarna.
USA har aldrig brustit i ärebetygelser för sina stupade. Men nu kvarlevande veteraner (t ex från insatser i Irak) har det däremot inte så lätt, många med psykiska besvär. På dem kan synen vara en annan, konstigt nog. Bland hemvändande från Vietnam blev antalet självmord större än antalet stupade i det långvariga kriget (70 resp. 60 tusen.)
1600- och
1700-talets svenska arméer firade stora segrar på främmande mark,
främst i Tyskland och Polen. Förlusterna i de mångåriga striderna
kunde vara betydande. Inga krigskyrkogårdar finns kvar för de
tusentals stupade. Men monument och minnestavlor och något museum
underhålls fortfarande lokalt på några platser (mest för
'historieturister), t ex Lützen, där Gustav II Adolf mötte döden
1632.
Här hemma finns
inte mycket till hyllningar till dem som försvarat vårt land. Det
har ju i modern tid inte handlat om erövringar utan om att hålla
våra gränser intakta. Våra långa havsgränser gör att det mest
gällt marina förluster. Intill Sjöfartsmuséet (En spektakulär erinran i
sökrutan) i Göteborg finns väl så gott som vår enda
monumentala hyllning. Men det finns också minnestavlor på platser
för militära flygkrascher och andra olyckor inom vårt försvar.
Nog finns det nu
anledning att se till att vi inte glömmer dem som stupat i arméns
insats i Afganistan - men inte heller dem som överlevt!
(Klicka gärna för större format!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar