torsdag 30 november 2017

Stora avstånd i Arktis

Cirka 70 mil, riktning Nordpolen, från Nordnorge/Nordkap ligger ögruppen Svalbard, där bl a Spetsbergen ingår. Därifrån är det runt 120 mil kvar till Nordpolen.
Alla öar i det s k Nordområdet har fått allt större politisk betydelse. Varje land i regionen måste se om sitt eget hus. Ryssarna verkar benägna att se om även andras hus, vilket skapar oro. Svalbard är norskt territorium. Norge är med i NATO, vars utspridda krigsflotta dock inte kan matcha den ryska Norra Flottan med Kotkahalvön som bas.


Longyearbyen, Spetsbergen, i polarnattens grepp.
På Spetsbergen finns gammal landis, jöklar och älvar och därmed finns också sötvattensalger.
Stina, bonusdotter, som doktorerat i detta ämne, har gjort fältstudier där. Men först måste en jaktlicens erövras. Där ger sig ingen forskare upp i is och snö utan att bära ett lämpligt gevär.
Isbjörnarna är smarta, snabba, tysta och mycket farliga.
Att i ett mångtusenårigt islandskap kolla och typbestämma sötvattensalger måste betraktas som en ytterst oskyldig sysselsättning. Till skillnad från oljeprospekt och liknande som gränsar till lättantändlig storpolitik. Men spännande var det och ett minne för livet.

Tillägg med utlovat svar.  
Förra inläggets övre vykort visar mycket riktigt Venedig.
Svårare är det att känna igen Södertälje.  Vykortet är gammalt, dvs innan den breda högbron i centrum och innan motorvägarna med sina av- och påfarter.
För att inte tala om all annan bebyggelse. 
Kanske måste man ha besökt staden för att ana svaret. Eller flugit däröver ett antal gånger - som Helena D, som svarade rätt.

fredag 24 november 2017

Två städer - två frågor

Denna europeiska stad avbildas här i en ovanlig fotovinkel. Vad heter den?

Ett gammalt flygfoto av en svensk stad:  vad heter den?

Frågorna besvaras i nästa inlägg - eller av någon berest kommentator.

fredag 17 november 2017

Tyskar och gamla bilar - inte som i Sverige!

I Tyskland är det svårt att sälja en gammal, orenoverad bil till högt pris – den må vara hur välvårdad som helst.
Ett högt pris där betyder alltid ’mint condition’.

 
 Ett s k fabriksfoto i propagandasyfte. Mint condition, minst sagt! MB 220 S 1960-65, se tidigare under 'Tyska bilar'.

Det finns skäl för en sådan inställning. Bilarna körs nämligen nästan aldrig. De betraktas som klenoder. Veteranbilägarna träffas hemma hos varandra – i garaget. Där dukas upp diverse drycker, ev med tilltugg. Man beundrar den fina bilen. Ägaren lyckönskas än en gång till innehavet av en sådan dyrgrip i perfekt skick - ned till minsta skruv eller klädselsöm. Man umgås i kretsen av likasinnade.

Kornknarren har haft tyskt veteranfolk som passagerare vid några tillfällen. En gång var det på sommaren – en tid för rallyn, träffar och marknader. Det var en söndag och under 15 mils körning mötte vi kanske ett dussin veteraner.

Tyskarna gjorde stora ögon och undrade ’hur i hela friden . . . osv’







Knappast mint condition.
(från tidigare inlägg)
 














Om tyska pengar läggs för en gammal originalbil med slitage och någon repa, så är det säkert ett renoveringsföretag, som köper. Sedan skapas ett flera gånger dyrare utställningsexemplar, hett eftersökt av solventa köpare. Kanske någon av dem redan anmält intresse för just en sådan bil. Ibland är köparen dock en privatperson - men med avsikten att nyttja just ett sådant företag. Och det är inte billigt att nå upp till det exklusiva skicket.Det gamla svenska draget av bruksbilstänkande står man främmande inför.  Dessutom: för tyska fabrikat betalas nästan alltid mera - än för utländska i samma skick.
De tyska mc-ägarna, däremot, är mera körglada – t o m när det gäller riktigt gamla modeller.